Alltså är man beroende eller vad?! Genomförde ju mitt lilla experiment igår och då tyckte jag att det gick förvånansvärt bra, men OM jag hade fel. Idag tänker jag nästan bara på att det ligger godis i skåpet. Ett år, ETT ÅR!, senare och jag har svårt att hålla mig borta från det efter att ha ätit några bitar dagen innan. Det är ju helt sjukt! Jag som hade hoppats lite på att jag kanske skulle kunna ta en bit någongång ibland. Ja, jag vet, det är naivt tänkt och jag VET ju att ett beroende inte bara försvinner. Det skulle ju vara som om en alkoholist helt plötsligt skulle kunna ta en drink ibland. Det är egentligen inte jag som tänker så utan det är beroendet för det vill ju så klart ha den där godisbiten. Ärligt talat vet jag inte om jag kommer att kunna låta bli att äta upp det till mamma kommer och tar det ifrån mig. Jag kommer säkert äta upp det idag. Jag kommer inte att kunna stå emot...
Jo, det måste jag! Jag måste! Nej, jag KAN!!