De flesta vet kanske att det finns något som heter biologisk och kronologisk ålder. Den kronologiska åldern är det antal år det gått sedan du föddes, medan den biologiska är hur gammal kroppen egentligen är. Den kan vara yngre eller äldra än den kronlogiska åldern. Kommer attt gå in lite mer på det i ett annat inlägg vid ett senare tillfälle. Här tänkte jag inrikta mig på det varningstecken som finns på att din kropp kan vara äldre än din ålder.

* För många rynkor (skrattrynkor är okey)
* Slapp hy i ansiktet och på kroppen
* Mörka ringar under ögonen
* Påsar under ögonen
* Vita fläckar på naglar och sköra naglar
* Torr hud och torra slemhinnor
* Övervikt och fetma
* Trötthet
* Glåmig hudfärg
* Gulaktiga ögonvitor
* Leverfläckar/bruna fläckar på händer och i ansiktet
* Dubbelhaka
* Torrt, tunt hår och håravfall

Dolda, farliga ålderstecken
* Slitna organ
* Försämtar immunförsvar
* Hormonrubbningar
* Jobbig eller utdragen början på övergångsåldern
* Besvärlig övergångsålder
* Blodsockerproblem
* Insulinresistens
* Stress
* PCOS (plycystiskt ovariesyndrom, ofta åtföljt av barnlöshet)
* Minskad sexlust

Till och från så läser man hur många har problem med läkare. Läkare som inte vet vad de pratar om, läkare som tar den enklaste orsaken och som sen inte vet vad det är när det visar sig att det inte var det. Man får gå från läkare till läkare utan att någon kommer på vad det är.

Jag har egen erfarenhet när det kommer till det här. 1997, när jag var 14 år, började jag få problem med min hälsa. Fick ont i en hand, utan att jag hade gjort något. Värkte som bara den i den, kändes ungefär som skrivkramp kan man säga. Handen var även blå och iskall och ibland kunde den istället för blå, vara vit, nästan lite genomskinnlig. Gick först till en läkare som trodde att det var små blodkärl som sprack. Men eftersom hela handen var blå och inte bara på ett stället (som det blir när små blodkärl spricker) så tyckte mamma att det var väldigt konstigt.

I alla fall, så tänkte vi att det kanske var något tillfälligt, så jag lindade in handen i bandage, vilket gjorde att det inte riktigt gjorde lika ont.

Det gick över efter ett par veckor och jag tänkte inte så mycket mer på det. Dröjde inte länge förrens det var tillbaka. Tror att det var i andra handen den här gången. Gick till en annan läkare som inte hade någon aning om vad det kunde vara för något. Efter det följde flertalet läkare och flertalet "episoder" med värk, inte bara i händer utan även i fötter. Kunde till och med vara en hand och en fot samtidigt! Hände så ofta att jag ett tag kunde skriva nästan lika bra med vänster som med höger! (Numera skriver jag med höger även om jag har ont).

Till slut så fick jag en remiss till barnmedicin 1998/1999. Även där fick jag träffa flera läkare som inte visste vad det kunde vara. Till sist fick jag komma till överläkaren som visste direkt vad det var för något. Jag hade Primär Raynauds fenomen, även kallad "vita fingrar".

Det är en sjukdom som oftast uppkommer i tonåren, som i mitt fall. Förekommer i stor eller liten form bland ca 20% av den kvinnliga befolkningen och 2% av den manliga. Alltså betyligt vanligare bland kvinnorna.

Symtom:

Tår och fingrar blir vita eller blåa i samband med kyla eller stress. Det beror på att blodkärlen drar ihop sig och hamnar i ett sorts kramptillstånd. Har även märkt att jag brukar få huvudvärk om jag går utan mössa på vintern. Alltså är det väldigt viktigt att klä sig rätt och vara stresstålig. Har även märkt på senare år att jag kan bli blå över fingerlederna. Man måste tänka på att man ska vara försiktig med ringar eftersom fingrarna kan svullna upp, vilket i sin tur kan leda till att man kan amputera bort fingret. Har inte hänt mig som tur är, men har hänt andra. Brukar känna när fingrarna börjar svullna så då tar jag bara av mig ringarna.

Är viktigt att man slutar röka (om man nu gör det, vilket jag inte gjort) och att man
klär sig varmt. En sak som jag har märkt är väldigt bra är att ha på sig handledsvärmare inomhus när händerna är kalla. Händer även att jag sover med strumpor ibland när fötterna är väldigt kalla. Brukar även ta ett varmt bad när jag känner att jag behöver "tina upp". Tack och lov att jag har badkar!

Är oftast ärftlig hos yngre kvinnor. Bland kvnnor är det ca 20 % av befolkningen som har det, mer eller mindre, och bland männen är det 2 %. Även min syster har sjukdomen.

I början hade jag svårt att acceptera att jag faktiskt hade en sjukdom, som faktiskt är ett sorts handikapp. Så i början avlöste "episoderna", eller vad man ska kalla det, varandra. Hade väldigt ofta en hand eller/och fot i bandage. Just på grund av att jag inte klädde mig som jag skulle. Numera går det väldigt lång tid mellan varje gång. Brukar kunna känna när det är på gång, så då tar jag bara på mig mer kläder och tar en extra tablett. Och oftast brukar jag kunna mota bort det som tur är.

Så vad vill jag egentligen ha sagt med det här, undrar ni kanske. Jo, det att om ni är sjuka och inte får något svar av läkaren, så ge inte upp. Gå till nästa och nästa och nästa om det är det som krävs! Till slut så är det någon som vet. Och framför allt, stå på er! Tyvärr är det vad som krävs idag annars tar ingen en på allvar. Tråkigt att det ska behöva vara så, men så är det tyvärr.

Just vintern är ju en årstid då många är trötta och orkeslösa, på grund av att det är så lite ljus, så tänkte därför ge lite tips på vad man kan göra för att man ska må lite bättre under vinterhalvåret. Men så klart är det tips som funkar när som helst :)

1. Utnyttja ljuset. 30 minuters dagsljus per dag räcker ofta för att hålla melatoninbalansen. Ta en promenad under lunchen eller ta på dig och ät lunch ute om vädret tillåter.

2. Sov mer. Inse att du behöver sova mer. Mörkret gör att vi behöver sova mer vintertid. Gå och lägg dig tidigt istället för att slötitta på teve.

3. Ät regelbundet. - så hålls sockernivån jämn. Du slipper onödiga blodsockerfall som gör att du stoppar bullar i munnen varje eftermiddag när det börjar tryta. Frukost, lunch och middag och ett par mellanmål är exemplariskt.

4. Är rätt. Ät regelbundet och hälsosamt, så orkar du hålla ångan uppe längre, både kortsiktigt och i förlängningen. Satsa på fisk , som lax och makrill gärna två, tre gånger per vecka. Välj långsamma kolhydrater som gör att du orkar längre. Kombinera med protein för bästa orken. Frukt, grönsaker, rotfrukter, grovt bröd, magert kött, fisk och rapsolja är bra val. Ett halvt kilo frukt och grönt är den rekommenderade dagliga dosen.

5. Få i dig järn – speciellt viktigt är det för oss tjejer. Undvik mycket kaffe som hämmar upptaget av järn. C-vitamin är bra för järnupptaget.

6. Åk på höstsemester. Har du semesterdagar kvar och har råd är det trevligt att åka på en veckas solsemester. Eller bara en långweekend om det inte finns tid. Det blir något positivt att se fram emot och vilan är värd väldigt mycket.

7. Motionera. Salsa, gym eller karate – hitta något du tycker är kul, så att det blir av. Många har allt eller inget-tänkande: ”Jag kommer aldrig iväg till gymmet, så jag struntar i att motionera.” Men självklart är det bättre med tio minuters promenad än inget alls.

8. Våga säga nej. Säg nej till att vara kassör i bostadsrättsföreningen, klassmamma och med i jobbets festkommitté. Fråga dig om du verkligen hinner, orkar och vill delta – eller om du bara tackar ja för att du blir smickrad av förfrågan. I början kan det kännas kul med mycket ansvar, men framåt mitten av terminen blir det ofta svårt att förstå hur man ska orka.

9. Fönster. Försök sitta vid ett fönster på jobbet för mer ljus.

10. Bra lampa. Införskaffa en lampa med bra belysning nä du sitter och läser/arbetar både hemma och på jobbet. Det är även bra om lampan är vänd uppåt så att ljuset reflekteras i taket.

11. Undvik kaffe och te, särskilt kvällstid.

12. Ta många mikropauser. Det är inte bra att jobba hårt nonstop. Ingen har glädje av att du kör slut på dig själv. Lämna datorn eller de andra betungande arbetsuppgifterna, sträck på dig och andas djupt. Vid stillasittande jobb är det extra viktigt att resa sig för att gå en sväng – helst varje kvart.

13. Ta en powernap. Leta upp ett vilorum på jobbet (ett avlägset materialrum med soffa går också bra, huvudsaken är att det är ostört) och ta en tjugominuters tupplur varje dag. Det är en träningssak att lära sig slumra mitt i jobbstressen, men lyckas du är det oerhört välgörande.

14. Skratta. Se till att du har roligt på jobbet och hemma. Umgås med människor som får dig att slappna av och må bra. Skratta mycket, det är smärtstillande och framkallar må-bra-hormonet oxytocin.

15. Sätt upp mål och delmål. Det ska inte kännas som livet är ett enda stort ekorrhjul. Bryt ner arbetsbördorna i mindre enheter. Fira framgångar och belöna dig själv när du har betat av ett delmål.

16. Vila mellan storsatsningarna. Det är inte farligt att ha mycket att göra, men var medveten om att du tär på kroppens resurser när du stressar. Se till att ta det lugnare efter en hektisk period. Boka in egen tid i almanackan. Alla har vi behov av kravlös ensamhet.

17. Ha ”komma ikapp-dagar”. Ta dagar när du röjer, sorterar och kommer ikapp, så det inte ligger en massa surdegar och jäser överallt. Utrensningar ger energi. Du blir av med en massa bråte och slipper dåligt samvete.

18. Skippa pedanteriet. Allt i livet kan inte vara perfekt. Tillräckligt bra är bra nog. Att sänka ribban är ett sätt att vara snäll mot dig själv.

19. Omväxling förnöjer. Alla får en kick av att gå utanför sin egen trygghetszon.

Gör något nytt: Gå en kvällskurs i något roligt ämne som inte är jobbrelaterat. Cykla en ny väg till jobbet. Prova att luncha någon annanstans än på det vanliga haket. Det kan vara det lilla extra som gör att du väcker hjärnan.

20. Köp ljusterapilampa. Priset kan dock vara ganska högt, räkna med ett par tusen kronor.

21. Undvik för mycket starkt ljus sent på kvällen – det stoppar "sömnhormonet" och kan rubba sömnen.

22. Sök läkare. Om du inte kommer över besvären på egen hand – sök läkare! Du kan få en remiss till ljusterapi. Du kan även behöva antidepressiva mediciner.

Jag känner mig verkligen som en isprinsessa idag, men då menar jag självkart inte bokstavligt talat. Känns som hela jag är en enda stor isbit. Speciellt händerna är iskalla. Naglar och knogar har antagit den där vanliga blå/lila tonen som den ofta gör då. Och som vanligt gör det också ont.  Har för säkerhetsskull tagit två tabletter av medicinen. Vill verkligen inte behöva gå lindad i upp till en månad. Och med min vanliga otur, så skulle det bli höger hand. Sitter dessutom med mina egenstickade handledsvärmare (om det nu heter så, men jag kallar det iaf så :P), men ändå så känner ju riktigt hur händerna utsänder en kyla.
Det är stunder som de här, som jag verkligen hatar min sjukdom. Visst, det gör jag alltid, men när jag verkligen märker av den så här, så känner jag mig väldigt handikappad.